måndag 19 mars 2012

Vem fan stjäl en bebisfilt? Och så lite pyssel såklart.

Vid tangentbordet sitter nu Pysselvanja, och visst har en del av ilskan lagt sig, men när jag tänker på det igen så känner jag fortfarande hur det börjar koka i mig...

För den som känner mig ganska väl kan det knappast vara obekant att jag medan jag väntade barn tog mig an mitt största virkprojekt någonsin, och det första sedan jag virkade grytlappar på högstadiet. Jag virkade en bebisfilt, som jag också visade upp i mitt inlägg om mormorsrutor för ett tag sedan. Det tog jättelång tid. Alldeles för lång tid. Det var ett projekt som sträckte sig från det att jag fick ett plus på stickan tills bebisen var ute, och vid ett tillfälle repade jag upp 40 stycken rutor och virkade om dem eftersom de blivit för lösa. Det var min present till min bebis.

Och nu har den blivit stulen.

Så jäkla klantigt av mig, såklart, att tro att det var OK att lämna den i barnvagnen nere under trappen i ett låst trapphus. Nu är den alltså borta, tillsammans med en köpt filt som jag inte bryr mig ett dugg om. Vi ställde vagnen på sitt vanliga ställe vid 18.30 på kvällen. När jag gick ner i tvättstugan vid 12.00 nästa dag var filten alltså borta. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte fällde en tår eller två, mest av ilska. En arg lapp skrevs, sattes upp, och var nedriven redan nästa dag. Det får mig att tro att det var någon i huset som tog den.

Vem fan - ursäkta språket men allvarligt, vem FAN - stjäl en filt ur en barnvagn? Dessutom en filt som ganska uppenbart är handgjord och troligtvis betyder mycket för någon.

Om det nu är någon i närheten som snott den så ska de passa sig jäkligt noga för att synas ute med den. Jag kan varenda liten skarv på den där filten, tänkte igenom färgerna på varenda ruta. Om jag ser den i någon annans barnvagn kan hen räkna med att all hell breaks loose.

Vad gör då en pysslare när något sådant händer? Börjar virka en ny filt, såklart. Den här gången är det större rutor, går snabbare och blir jämnare, så räkna med ett inlägg med bebisfilt 2.0 i en inte allt för avlägsen framtid.

Passar på att slå ett slag för korsstygn! Jag har alltid älskat korsstygn eftersom resultatet är väldigt förutsägbart och lätt att få "perfekt". På senare tid har jag kommit på att egna mönster är roligare än änglar och rosor ur Hemmets Journal, och med hjälp av Photoshop fixar jag lätt egna mönster av vilka bilder som helst.

Här nedan en korsstygnstavla av Kims katt Siri, broderad till hennes födelsedag. Den är väl ca 8x11 cm eller något i den stilen. Om du har svårt att se vad det är, ställ dig en bit från skärmen och titta :)



Mitt senaste korsstygnsalster är en bild av Link från Zelda-spelen, broderad till min sambos födelsedag, men som blev mer en försenad julklapp D:


Båda verken är broderade på den pyttigaste väven de hade på affären. Tror det är 7-8 stygn per centimeter eller något sådant. Jag har även en ofärdig megastor (dvs ungefär 40 cm bred) korsstygnstavla med motiv från Monkey Island 2 som är lite av mitt personliga Gilgameshepos. Det är mer eller mindre ständigt på is, och kanske blir klart om 10-15 år om jag ligger i ;)

Pyssla lugnt så hörs vi snart!

1 kommentar:

  1. Hej!

    Har du kvar mönstret till Zeldabilden? Vill gärna göra den!

    Mvh Ulrika

    SvaraRadera