tisdag 29 maj 2012

Stickistickisticknäbb!

"Här händer det verkligen inte mycket", kanske ni tänker men det är, för att citera Brasse Brännström, felfelfelfelfel! Bakom kulisserna pågår det allt möjligt. Och omöjligt.

Vad har jag då ägnat min tid åt de senaste veckorna då? Jo, det är nog stickning faktiskt. Mina gamla strumpstickor fiskades fram och sen blev det till att öva, lite skakigt i början men efter ett antal test av olika tekniker, upprepningar av halvdana arbeten, garnbyten, svordomar och hurrarop känns det som jag är tillbaka på banan.

Det känns verkligen som jag har stickat oavbrutet, men jag har inte mycket att visa, många saker mötte garnåtervinningsdöden, andra har jag gett bort. Dessa lila kreationer var min uppvärmning, de randiga kom till allra först, sen testade jag att göra spiralresår OCH tumkil, inte det lättaste för en ovan kan jag säga.


Kanske är det därför den har fått ligga helt ensam utan en maka. Ibland önskar man nästan att man var enarmad...


Just nu sitter det en flätövning på strumpstickorna och jag har börjat sticka på ett schabrak till sjal. Tyvärr är min rundsticka som jag använder till sjalen alldeles för liten så nu väntar jag som på nålar på att min alldeles nybeställda sticka ska komma i posten. (Garnerna på bilderna är för övrigt Drops Karisma - så järnspikarns trevligt att sticka med.)



När handlederna behövde lite vila från stickandet har jag sytt. Näbbdjur den här gången. En till Vanjas ettåring och till min sambos systerson som skulle barnvälsignas. Av någon anledning var jag för långsam för att hinna fotografera dem innan de blev inslagna, så här är mitt eget näbbdjur. Det är sytt i något slags glansigt, velourliknande mysterietyg (barnens näbbisar var däremot sydda i lurvig lyxfleece) och helt vanlig velour. Mönstret hittade jag här.


Som en avslutning kan tänkte jag bara slänga upp en bild på påskliljan som jag påbörjade på den förra pysselträffen, bara för att visa att jag minsann också gjorde något! ;)


söndag 15 april 2012

Pysselträff

Under vår senaste pysselträff sågs vi hos mig, Kim. Sofia och jag var båda nyfikna på att göra egna tvålar, Vanja fortsatte på sin bebisfilt (som jag nu vet är klar) och Emelie virkade påskliljor. Jag hoppas få se dessa mästerverk dyka upp i kommande inlägg!

Jag och Sofia trodde att det skulle vara en baggis att göra egna tvålar. Oj så fel vi hade. Det hade säkert varit en helt annan historia om vi hade valt att göra en doft och färgkombination i taget, men vi slog på stort och gjorde inte mindre än fyra olika. Det blev grön tvål med doft av äpplen, rosa tvål med doft av jordgubbar, lila tvål med doft av lavendel och en oparfymerad tvål där Sofia blandade i en torr mix av hudvänliga godsaker man egentligen använder för att göra ansiktsmasker. Lavendeltvålarna och ett par äppeltvålar toppades med Sofias egenodlade lavendel och några av jordgubbstvålarna pryddes med små rosenblad. Allt vi behövde, förutom Sofias ansiktsmaskspulver och blommorna, inhandlades på Panduro.

För tvålgjutningen köpte vi detta:
  • Små silikonformar för tvål och bakning, ett paket minimuffinsformar och ett paket pralinformar
  • Färg för tvålar (jag tror vanlig karamellfärg färgar av sig för mycket för att användas i tvålar)
  • 1 000 g tvålmassa (varav vi endast använde 500 g). Vi valde sheatvål men på Panduro finns även olivtvål, cremetvål och "vanlig bastvål"
  • Doftessenser för tvålar, de är ej samma som för livsmedel

Lite tvålgrejjor och en av de färdiga tvålarna (äpple toppad med lavendel)


Färger, dofter och ansiktsmask i torrform


Själva grundprincipen för att göra egen tvål är rätt enkel. Man smälter tvålmassa i ett vattenbad, blandar i någon droppe tvålfärg (tar man för mycket kan tvålen färga av sig) och doft efter behag, häller upp allt i formar och låter stelna i ett par timmar. Ta tvålarna ur sina formar och låt dem vila ytterligare två dygn innan du använder dem.

Vi upptäckte dock ett par saker på vägen:
  1. Tvålmassa stelnar lite som stearin. Ena sekunden är det flytande, andra sekunden är det delvis stelnat. Tvålmassan går alltså inte att spritsa. Mina planer att göra små tvålcupcakes gick alltså i stöpet. Det är gjutning som gäller. Vi använde oss av silikonformar som man även kan använda till bakning.
  2. I och med att det stelnar så pass snabbt är det som sagt bra att bestämma sig för en färg och doftkombination åt gången.
  3. Om man vill återupphetta tvålmassan när den stelnat går det bra. Ett enkelt sätt är att göra det i mikrovågsugn, men ha i så fall råkoll! Det kokar upp och över på någon sekund och enligt de instruktioner vi hade hittat på Panduro fick tvålmassan absolut inte koka.
  4. När du smälter tvålmassan från första början gör du det i ett vattenbad. Rör inte för mycket, då bildas luftbubblor som man måste ta bort genom att "skumma av" tvålmassan med en sked. Inte lätt att komma ihåg i stressen som uppstod när vi hade så många olika tvålblandningar att hålla koll på. Därför blev våra tvålar lite bubbliga.
  5. Man behöver inte mycket färg alls, bara någon droppe. Tyvärr var flaskorna lite svåra att hälla ur. man fick slå eller knacka i botten på dem för att få ut färg och då var det lite svår att kontrollera mängden som kom ut. Kanske är det lättare om man knackar ut lite i en sked och droppar i från den.
  6. Dofterna upplevs som mycket starkare när man droppar i dem än de faktiskt blir. Vi var säkra på att det hade kommit för mycket i jordgubbstvålen, men det hade gott kunnat vara lite till.

Med dessa erfarenheter i bagaget kommer vi säkert tycka att det är lättare nästa gång vi ger oss på ett tvålprojekt. För det lär nog bli fler gånger, vi har lika mycket tvålmassa kvar.


Delar av Vanjas vackra bebisfilt skymtar i bakgrunden


Sofias oparfymerade ansiktstvål som fick en lätt peelingeffekt


Oätbara läckerheter




Short summary in english:
We tried to make our own soaps, not as easy as we thought. Next time we're not going to make this many colour/fragrance combos at the same time. We made green apple scented soaps, purple lavender ones, pink strawberry soaps and a unscented soap containing a mixture used in facial masks.

måndag 26 mars 2012

Påskägg.


 Påskäggs pyssel på gång! Jag älskar påsk pyssel. Mest för att det är vårigt med påsk och jag älskar våren. eller tja egentligen hatar jag vintern, men det gör att jag blir väldigt glad när den tar slut!

Jag tycker att de flesta påskägg är ganska fula så därför dekorerar jag mina egna. Det här är ett som jag täckt med bitar av en sönder riven chokladreklam från en tidning. Sen avslutade jag med ett vågigt band så kanterna döljs jag tycker att det vart super bra men problemet med att ta blanka tidningssidor är att man måste riva super små bitar eftersom de inte böjer sig runt ägget så bra. Små bitar betyder att det tar lång tid så...


Nästa ägg klädde jag i metallpapper från mitt favoritgodis. Sen avslutade jag med ett svart band runt kanten. Så om nån undrade vad jag vill ha i mitt påskägg kan de sluta undra nu!


Här är det sista ägget som inte är riktigt klart än. Det blir ett guldägg och som ni ser så har jag sandpapprat ägget lite innan så att det ska fästa bra. Glatt påstpyssel på er!

Short summary in English:
I decorated my own easter eggs whit chocklate wrapers and pages from magazines. Happy easter-crafting!

måndag 19 mars 2012

Vem fan stjäl en bebisfilt? Och så lite pyssel såklart.

Vid tangentbordet sitter nu Pysselvanja, och visst har en del av ilskan lagt sig, men när jag tänker på det igen så känner jag fortfarande hur det börjar koka i mig...

För den som känner mig ganska väl kan det knappast vara obekant att jag medan jag väntade barn tog mig an mitt största virkprojekt någonsin, och det första sedan jag virkade grytlappar på högstadiet. Jag virkade en bebisfilt, som jag också visade upp i mitt inlägg om mormorsrutor för ett tag sedan. Det tog jättelång tid. Alldeles för lång tid. Det var ett projekt som sträckte sig från det att jag fick ett plus på stickan tills bebisen var ute, och vid ett tillfälle repade jag upp 40 stycken rutor och virkade om dem eftersom de blivit för lösa. Det var min present till min bebis.

Och nu har den blivit stulen.

Så jäkla klantigt av mig, såklart, att tro att det var OK att lämna den i barnvagnen nere under trappen i ett låst trapphus. Nu är den alltså borta, tillsammans med en köpt filt som jag inte bryr mig ett dugg om. Vi ställde vagnen på sitt vanliga ställe vid 18.30 på kvällen. När jag gick ner i tvättstugan vid 12.00 nästa dag var filten alltså borta. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte fällde en tår eller två, mest av ilska. En arg lapp skrevs, sattes upp, och var nedriven redan nästa dag. Det får mig att tro att det var någon i huset som tog den.

Vem fan - ursäkta språket men allvarligt, vem FAN - stjäl en filt ur en barnvagn? Dessutom en filt som ganska uppenbart är handgjord och troligtvis betyder mycket för någon.

Om det nu är någon i närheten som snott den så ska de passa sig jäkligt noga för att synas ute med den. Jag kan varenda liten skarv på den där filten, tänkte igenom färgerna på varenda ruta. Om jag ser den i någon annans barnvagn kan hen räkna med att all hell breaks loose.

Vad gör då en pysslare när något sådant händer? Börjar virka en ny filt, såklart. Den här gången är det större rutor, går snabbare och blir jämnare, så räkna med ett inlägg med bebisfilt 2.0 i en inte allt för avlägsen framtid.

Passar på att slå ett slag för korsstygn! Jag har alltid älskat korsstygn eftersom resultatet är väldigt förutsägbart och lätt att få "perfekt". På senare tid har jag kommit på att egna mönster är roligare än änglar och rosor ur Hemmets Journal, och med hjälp av Photoshop fixar jag lätt egna mönster av vilka bilder som helst.

Här nedan en korsstygnstavla av Kims katt Siri, broderad till hennes födelsedag. Den är väl ca 8x11 cm eller något i den stilen. Om du har svårt att se vad det är, ställ dig en bit från skärmen och titta :)



Mitt senaste korsstygnsalster är en bild av Link från Zelda-spelen, broderad till min sambos födelsedag, men som blev mer en försenad julklapp D:


Båda verken är broderade på den pyttigaste väven de hade på affären. Tror det är 7-8 stygn per centimeter eller något sådant. Jag har även en ofärdig megastor (dvs ungefär 40 cm bred) korsstygnstavla med motiv från Monkey Island 2 som är lite av mitt personliga Gilgameshepos. Det är mer eller mindre ständigt på is, och kanske blir klart om 10-15 år om jag ligger i ;)

Pyssla lugnt så hörs vi snart!

måndag 12 mars 2012

Mormorsrutor som inredning!


 Vi är jättesjuka i influensa hela familjen här hemma. Men ett litet inlägg kan jag väl kosta på mig ändå.
Så jag bjuder på mina kuddar och min mormorsruts gardin. Jag köpte en hel massa garn i underbara färger för rätt länge sedan för att göra ett överkast men när vi flyttade in i den här pyttelilla lägenheten insåg jag att jag skulle behöva en massa färgglada små virkade saker för att det inte skulle kännas så mörkt.


Så jag tog de rutor jag redan virkat till överkastet och virkade ihop till en låååååång gardin och sedan började jag på mitt kudd-projekt. Det är tio kuddar och jag har sytt överdrag av vita fleece filtar (över från mitt bröllop) åt dem allihop och sedan håller jag (sakta) på att fylla deras framsidor med fina virkade färgklickar. På bilder fattas två (tror jag) så jag har inte riktigt så många kvar som man kan tro.

Short summary in English: These are the pillow cases and the curtain I made from what should have been a bedspread. They spread a lot of colour and happyness in my tiny home and I really love them.

torsdag 8 mars 2012

Mittemellanprojekt

Jag är sämst på att avsluta saker. Och ibland även att påbörja dem. De allra flesta stora projekten ligger och skvalpar i min hjärna tills de försvinner under nya och mer spännande saker att göra. De få som faktiskt brukar bli klara är sådana jag en dag får för mig att göra och sen påbörjar direkt - utan några speciella planer alls.

Som min lilla tangentbordskatt, inspirerad av den här. Min kisse ser lite annorlunda ut men eftersom en beskrivning redan finns tänker jag inte tråka ut er med alla detaljer. Jag hade en del billigt IKEA-bomullstyg över från min köksgardin, ett par ögon från Suncatcher Eyes och en symaskin lånad av min mor. (Och så är den fylld med gröna linser istället för ris i en separat påse, så den går att tvätta, och en aning kuddstopp ovanpå för en mjukare komfort.) 


En vacker dag ska jag skaffa honom ett par brillor, för vad är en nördkatt utan glasögon?

Apropå saker man redan har hemma, kaffefilter är utmärkta att göra rosor av. Detta lärde jag mig av en annan pysselvän som hade blompyssel på hjärnan en kväll. Är ni väldigt nyfikna på hur man gör så finns det en tutorial någonstans på marthastewart.com, vi fick visserligen hitta på en egen teknik men där finns grunderna i alla fall. Man behöver kaffefilter, ganska tjock ståltråd, blomtejp och valfri färg (om du inte vill ha beige/vita rosor).


Efter allt rosexperimenterande ville jag testa något annat. Det blev ett par vallmor. 


Piprensare fick tjäna som den där speciella... mittdelen vallmor har. Jag är förvånansvärt nöjd och det känns som kaffefiltersblommor kan funka bra som gå-bort-present - de vissnar ju inte!

torsdag 9 februari 2012

Att sy är att lajva sig en smula

Jag tycker om att sy. Eller. Jag tycker om hantverk, bland annat när man använder sig av nål och tråd. Och så tycker jag om historia, bland annat dräkthistoria. Därför bestämde jag mig en gång för att sy en varm vinterjacka helt för hand. Sagt och gjort. Det var 2008, jag tror inte jag sytt något sedan dess.

Först hittade jag ett mönster som tilltalade mig, i detta fall en jacka av 1500-talsmodell

Sen beställde jag knappar som passade modellen,
jag fick tag på kopior av fynd man gjort från denna tidsperiod

Sen var det bara att börja sy. Och så sydde jag. Och sydde... Och sydde. Framför TV:n, vid middagsbordet, på kickoffresan med jobbet. Ibland var det meditativt, ibland frustrerande, ibland med glädje och ibland helt utan lust. Inte ett stygn gjordes med maskin, även när jag upptäckte att jag hade sytt en hel ärm fel och fick sprätta upp sk*ten bet jag ihop och fortsatte sy för hand.

Jag valde ett tjockt, grönt ylletyg och fodrade det med rött linne. Och för att fortsätta det rödgröna temat sydde jag även upp ett par röda byxor i linne, eller om jag hade dem sen tidigare, och en rödgrön halsduk av ylle. Med underställ blev detta förvånansvärt varmt! Det är synd att man inte har användning för kläder som dessa oftare.

Slutresultatet (tråkig bakgrund, men jag
hade tyvärr ingen bättre bild i mina gömmor)
Vad gör jackan nu då? Den ligger och skrynklar sig i en kartong någonstans i förrådet. Kanske är det dags att den får luftas snart. Nu när jag tagit en paus från den ett tag kanske jag orkar se den igen ;)

Short summary in english:
Once upon a time, in 2008, I decided to hand stitch an entire 1600 century coat. I haven't played with a needle and thread since.